Projektet går ut på att utvärdera hur nyligen utvecklade fjärranalys- och maskininlärningsmodeller, som ger ny kunskap om alla solcellsanläggningars exakta plats och orientering inom ett område, kan skapa värde för elnätsägare och aggregatorer. Utifrån denna nyförvärvade kunskap kommer aggregerad total producerad historisk solkraft kunna simuleras och med denna data kan den faktiska utjämningseffekten kvantifieras, som bygger på att distribuerade anläggningar installeras i olika riktningar och vinklar. Utjämningseffekter på både kommun- och lågspänningsnät-nivå används för att bedöma hur stor nätkapacitet som kan frigöras ur ett planeringsperspektiv, jämfört med när nätägaren behöver anta att alla solcellsanläggningar kan producera sin maxkapacitet samtidigt, samt till grund för utformning av förslag på mekanismer som ger incitament till lokal flexibilitet via en aggregator.